Lördag 2 januari 2010

Så blev det normal helg igen då. Andra dagen på året och allt. Baksmällorna börjar väl förhoppningsvis att lätta runtom ute i vårt smala och avlånga land. Hur gick det för dig förresten? Blev det någon schysst fylla, med efterföljande baksmälla, eller var det en lugn tillställning? För min egen del var det soffläge sista delen av kvällen. Jag var trött och lite lagom håglös. TV’n fick hålla mig sällskap och jag blinkade lite långsamt om vartannat, för att sedan kliva upp emellanåt och fylla på med mer kaffe. Slutligen travade jag till sängs runt fyrablecket i morse. Jag har inte speciellt höga krav på en nyårsafton, men jag varvade kaffet med lite vin, så jag var i alla fall inte körduglig. Men inte störde det mig i alla fall.

 

 

Jag tyckte inte att det var speciellt högljutt utifrån heller. Vid tolvslaget pangade och brakade det väl på i vanlig ordning, men inget extravagant och inte särskilt långvarigt heller; inte här i alla fall. Runt halv ett var det nästan helt tyst igen. Förra nyårsaftonen höll det i sig mycket längre. Den gången var min son här tillsammans med en av sina kusiner, och kusinens pappa. Då pangade vi på ordentligt. Den här nyårsaftonen firade han hemma, så då tyckte jag inte att det kändes värt att stå utomhus och frysa arselet av mig. Men jag klagar verkligen inte. Jag hade en mycket skön kväll i går och så länge jag är nöjd så klagar jag inte.

 

 

I dag är det arbetsjobbsdag igen. Jag ska i och för sig inte arbetsjobba särskilt länge. Det ska bli skönt att göra någonting vettigt. Jag har varit ledig i tre dagar, och jag hade nästan bekymmer med att sysselsätta mig. Att bara läsa, dricka kaffe, sova och äta… det blir inte så roligt i längden som man först kan inbilla sig. Att vistas utomhus frivilligt, det är inte heller något option. Jag har blivit en fryslort och jag strävar efter att söka värme. I går kväll avslutade jag ledigheten lite symboliskt med att först ta ett långt och hett bad, följt av en smaskig rulle med Star Trek. Där kan man snacka om optimala saker för verklighetsflykt. Man kollar på filmer där faktiskt ingenting existerar. Man blir förflyttad i både tid, rum och dimension. Helt underbart! Sådana här filmer är ju dessutom så där äckligt välgjorda.

 

 

Förresten, om det där med att det inte pangades lika mycket smällare som det brukar… Jag läste att svenskarna däremot satt ett annat rekord under helgerna. Rekordet gäller SMS. Under julen slogs alla tidigare rekord mot julen innan. Under nyårsaftonskvällen och den efterföljande natten, slogs alla tidigare rekord. Man har tittat på statistiken för Telia och Tele2. Bara för de två operatörerna så skickades femtioåtta miljoner SMS under nyårsnatten. Det är väl ett, i det närmaste, otroligt rekord som smäller högre än alla smällarna i världen. Vi har fått så väldigt många kommunikationskanaler att meddela oss genom, och vi har blivit väldigt effektiva på att använda oss av dem också. Det skulle vara intressant att veta hur många nyårshälsningar vi egentligen skickade under nyårsnatten, om man t.ex. lägger ihop alla leverantörer och räknar alla SMS, alla telefonsamtal, alla meddelanden sänt via Facebook, alla e-mail och så vidare. Där kan man snacka om att det drar ihop en hel del pengar till alla leverantörer.

Jag kommer ihåg när jag var liten. På sin höjd att man fick ringa till farmor, som bodde i Östersund, över 50 mil bort, på nyårsaftonskvällen. Den här julen/nyåret har jag själv skickat säkert 300 SMS, hur många mail som helst och sedan hälsat genom Facebook, min egen blogg och så vidare. Men det är väl lika bra att använda oss av det vi har, när vi ändå har det. Rätt vad det är så kanske det kommer en stor jävla EMP-pulsvåg och så slocknar elströmmen över hela planeten! Då skulle vi vara riktigt Up Shit Creek. Då får vi gå tillbaka till att skrika, skicka flaskpost eller reguljära brev för att hålla kontakten med varandra… eller varför inte själv ta sig till personen i fråga och sedan prata, precis som en vanlig människa!

 

 

Enligt nyhetsrapporteringen så skall den här nyårsaftonen ha varit väldigt väldigt stökig, och polisen har haft enormt mycket att göra. Det har varit mycket fylla, knivbråk, slagsmål, misshandlar, våldtäkter, bränder och förlupna fyrverkeripjäser… och så alla de här händelserna i olika kombinationer. Fylla i kombination med nyårsraketer är alltid mycket spännande. Jag minns för en massa år sedan; det var här i närheten. Några överförfriskade typer stod och sköt raketer från en balkong, när en av raketerna plötsligt vände och flög in genom den öppna balkongdörren, för att sedan landa i soffan och prestera en övertänd lägenhet som resultat. Vad säger man då? Tja, “Gott Nytt År” ligger väl inte som första kandidat direkt. Men som belevad 44-åring så vet man ju att det inte behöver finna sprit med i bilden för att en del skall göra väldigt korkade saker med smällare och raketer. Spriten är ju bara det man skyller på i efterhand.

 

 

Nu är (o)vädret i antågande igen. Jag har sett prognoser som säger att det kan komma en hel del snö i det inre Svealand också, och det är där jag bor. Temperaturerna förväntas hålla i sig och t.o.m. falla en del, som om det inte räckte med kyla redan som det är nu?  Fat det är klart, det är bättre med en ihållande kyla än som vi haft det hittills med temperaturförändringar på runt tjugo grader, ibland från dag till dag. Sådana växlingar kan man ju bli knäpp på, för man vet fantamej knappt hur man skall klä sig innan man går ut. Om det inte vore för termometern så skulle man antingen alltid frysa eller svettas. En morgon var det tjugotre grader kallt. Två morgnar senare var det fyra plusgrader här. Samma kväll droppade det till minus sexton grader. Snacka om jobbiga temperatursvängningar. Borde man inte kunna lagstifta mot sådant? Ovanpå det här med vädret så verkar vår skitsnåla kommun dessutom bestämt sig att sandning är något som är på tok för dyrt, för hittills har det varit mycket sparsamt. De har bara sandat i korsningar, som det verkar. Jaja, snålheten brukar ju som bekant bedra visheten. Vi får väl se hur många benbrott deras nya policy kommer att orsaka.

 

 

Nu ska jag ta och bege mig till mitt arbetsjobb, så jag kommer hem igen någon gång. Jag går kort dag, både i dag och i morgon. Skönt att komma hem medan det fortfarande är ljust ute. Jag hoppas att din eventuella baksmälla har släppt och att du klarat dig utan att du gjort dig skyldig till, eller blivit utsatt för, något brott eller olycka. Var rädd om dig och ha ett trevligt veckoslut.

 

GOD FORTSÄTTNING!

 

/Stefan

 

 

Fredag 1 januari 2010

God fortsättning på er allihop! Jag har suttit och läst lite planlöst i olika artiklar i några nätupplagor av dagstidningar. De skriver så roliga saker i en del tidningar. Jag vet inte hur man ska tackla alla dumheter ibland. I Aftonbladet skriver man så initierat om hur man ska undvika att drabbas av alltför svår baksmälla. Tja, jag vet inte hur man skall tolka det egentligen. Dels skriver de att man inte ska dricka för starkt färgade drycker, varken färgad sprit eller alltför färgat groggvirke. Man skall dessutom äta tomater och bananer för mineralhalternas skull. Vidare ska du varva krökandet med vatten, som inte får vara kolsyrat, då detta kan ge upphov till motsatt effekt. Du ska dricka ordentligt innan du går och lägger dig, oklart vad man ska dricka då, för det framgår inte av artikeln. Vidare är det små mängder alkohol som gäller och absolut i samband med intag av mat.

Med ovanstående information i minnet… hur fan skall allt detta kunna fungera? När man väl fått “ett par knappar innanför västen” så skiter man ju blanka högaktligen i vilket, för då är det jakten efter det totala ruset som tar över. En annan sak är ju att med så små rekommenderade mängder alkohol, i samband med all mat, bananer och tomater… fan då skulle jag kräkas tarmarna ur mig, och jag skulle inte hinna bli full heller, och i det fallet vete fan om jag inte föredrar baksmällan i alla fall.

Nu ska jag berätta hur man EGENTLIGEN undviker baksmällan: Man undviker att bli full! It’s as simple as that! Varken mer eller mindre. För det vet ju alla belevade människor att man aldrig på förhand  kan veta hur man kommer att må i morgon. I bland kan man bli plättfull och ändå må hyfsat dagen efter. Andra gånger kan man bli lite glad i mössan bara; och sedan vakna med en baksmälla större än Halland. Nej, att skippa krökandet är egentligen det enda sättet att undvika att må pissigt dagen efter. Men å andra sidan så hör en bra baksmälla till, efter en schysst plättfylla. Ingen har dött av själva baksmällan, vad jag vet i alla fall.

Men som sagt. Om du vill hantera situationen, och undvika baksmällan… undvik fyllan. Det är det enda fungerande receptet.

 

 

Körde rattfull – med 7 promille – så står det i en artikel i Aftonbladets nätupplaga. Med en sådan törst kan det i och för sig vara svårt att undvika en ordentlig baksmälla. Det handlar om 45-åriga Marguerite Engle som hittades däckad över ratten i en stulen bil – med 7,08 promille alkohol i blodet. Det är ett “all time high” i South Dakota. Egentligen finns det väl bara ett enda sätt att klara av sådana promillehalter utan att direkt ta skada av det, eller t.o.m. bli andningsförlamad och dö, och det är att helt enkelt supa sönder sig; att vänja kroppen vid höga halter av alkohol. Tidigare låg High Score, i South Dakota, på fjösiga 5,6 promille. Nu är detta rekord alltså tangerat och passerat, med råge.

Marguerite skulle inställt sig i rätten den 15 december för sin totala rattfylla, men hon dök aldrig upp till domstolsförhandlingarna. Polisen har dock hittat henne för några dagar sedan. Hon blev tagen i en annan stulen bil; även denna gång var hon berusad.

Man kan verkligen förfasas över sådana här saker, men vi är inte ett skit bättre i Sverige. För några år sedan läste jag lite statistik över hur många man räknar med, som kör påverkade i trafiken, här i landet alltså. Då skrev man att ungefär var tionde bilist är påverkad av alkohol; kanske inte fulla, men i alla fall påverkade. Om man sedan räknar med alla som tar andra former av droger och receptbelagda tabletter som i någon mån kan vara omdömespåverkande så är ungefär var sjunde bilist, du möter på en landsväg, påverkad av någonting som påverkar dennes omdöme. Om man sedan lägger till vinter, kyla och snö i den ekvationen så är det kanske inte så jävla märkligt att man läser om så pass många bilolyckor som vi gör. Hårdhandskar! Jag säger bara det… Hårdhandskar!!!

 

Hur går det förresten med din spikmatta, för en sådan köpte du väl under det förra året? Själv köpte jag en under semestern, men jag hann inte använda den så många gånger. Jag hade en egenhet att somna på den varenda gång, och det var inte skönt att vakna upp efter ett par timmar och upptäcka att spikmattan fastnat på ryggen. Sedan lånade jag ut den till min syster ett tag, som provade den några gånger, och sedan har den hamnat hemma hos morsan. Där har den blivit flitigt utnyttjad, för morsan verkar också tycka att den är oerhört skön att använda. Nu står jag i valet och kvalet här, ifall jag ska återta min redan köpta och betalade spikmatta, eller om jag kanske ska köpa mig en ny sådan, till mig själv alltså. Jag kan säga, för min egen del, att den var oerhört skön att ligga på, men jag har alltså ingen omfattande erfarenhet; jag har ju inte hunnit skaffa mig någon empirisk kunskap om den än.

Men det är klart, jag älskar ju min mamma och vill henne gott i alla lägen. Det är klart att jag köper mig en ny spikmatta, om det inte hinner komma någon alldeles ny fluga förstås, som man inte heller kan vara utan alltså. Fältet är ju öppet och man vet ju inte riktigt vad man saknar, förrän någon talar om det för en alltså.

 

 

Nu får vi se vad det nya året kommer att tillföra oss stackars små invånare i det här lilla smala landet. Förra året fick vi massvaccinera oss mot en influensa som aldrig riktigt verkade drabba oss. Nu har vi dragits med svininfluensa, fågelinfluensa, galna ko-sjukan och så vidare, som om det på något vis skulle vara djurens fel. Vi har lärt oss i en bred allmänhet att “sprita” oss, vilket var ett begrepp som egentligen bara fanns i sjukvården tidigare.

Vidare har man tjatat ihjäl varenda normal tidningsläsare med alla sanningar och osanningar om vår kost, ungefär som om naturligt fett och naturliga råvaror skulle vara farliga för oss? Fan evolutionen har väl inte fört fram människan genom att förse oss med naturliga lightprodukter och industriellt framställt fett? Vi har väl aldrig tidigare vräkt i oss varken skitdåligt fett eller fejksocker från laboratorier?

En av mina visioner för 2010 är att söka mig till så naturliga råvaror som möjligt, och samtidigt undvika så mycket industriellt framställda varor som möjligt. Margarin, är en sådan där produkt som aldrig någonsin borde få komma över läpparna på en människa. Margarin är mycket bättre till att impregnera skor med! Om du vill veta mer om hur margarin tillverkas så kan du klicka – här.

 

Kära kära läsare. Jag önskar dig allt gott, denna 2010 års första stapplande dag! Var rädd om din baksmälla, ifall du nu har lyckats skaffa dig en sådan.

 

God Fortsättning, önskar:

 

/Stefan

 

.

Torsdag 31 december – Nyårsafton

Sista skälvande dagen på året. I morgon är det ett helt nytt och fräscht år; ett hittills oanvänt och oprövat år. Det känns lite fräscht att tänka så. Har du lyckats summera ditt år och avgjort om du tycker att du klarade av 2009 på ett bra eller dåligt sätt? Själv tycker jag att 2009 var bra, men det hindrar inte att 2010 kommer att bli ännu bättre. Det gångna året är ett av de första i mitt liv då jag faktiskt låtit mig själv vara min första prioritet, näst min son. Han är alltid nummer 1, the big enchilada, The Top Dog!

Jag har nästan alltid låtit andra vara de ledande stjärnorna i mitt liv, inte minst kvinnorna som passerat genom “manegen”. Ofta har jag upplevt det som att jag levt självuppoffrande och lagt min egen person åt sidan. Nu har ålder, och en större medvetenhet om min person, lett mig i en annan riktning de senaste åren. Jag har lagt mitt krut på annat nu. Jag har helt enkelt slutat upp att vara självuppoffrande, och njuter mer i fulla drag av att vara bäst i mitt eget liv. Detta är en av mina visioner för mitt liv under 2010 också; att helt enkelt se till att njuta av att vara den person jag egentligen är. Jag är färdig med att göra om mig, för att eventuellt passa någon annan. Jag fyller ut mina skor fullt ut nu och jag ursäktar mig inte längre.

Äntligen talar jag med hög och klar stämma, och jag är mycket noga med att säga ja till sådant jag gillar, men samtidigt också nej till sådant jag faktiskt inte vill göra. Det har i och för sig tagit dryga 44 år att komma fram till den mognaden, men bättre sent än aldrig. Nu är det ålder som gäller före skönhet.

 

 

De sista skälvande dagarna av ett år, är ett perfekt tillfälle att värdera sitt liv, för att se om man måste ändra på något; kanske byta vision. Jag brukar göra som så att jag sätter mig ner och funderar utifrån att den 31:a december skulle vara min sista dag i livet, och att det var dags att se över ifall jag är nöjd med det jag åstadkommit eller inte. Genom att, i alla fall de sista åren, sätta mig själv i fokus, så har jag blivit mer och mer nöjd med det liv jag levt. Jag har inte så många, eller speciellt höga, krav på vad jag MÅSTE göra, för att jag ska vara nöjd. Men att leva självutplånande och självuppoffrande är inte något bra sätt att värna om sitt eget bästa. Så är det bara.

Så när jag nu knyter ihop säcken med resterna av 2009 så inser jag till fullo att jag tycker att jag förvaltat året relativt klokt. Jag har sett till mitt eget bästa och jag har gjort en hel massa saker för mitt eget höga nöjes skull. Tidigare tyckte jag mest att jag vaknade på morgnarna, arbeta på dagen, tittade på TV för att sedan sova på natten… och sedan göra om de momenten typ sju dagar i veckan. Det var ett liv, men ett mycket tomt sådant.

 

 

Att se till sitt eget bästa är inte så egoistiskt som det låter i förstone. Att t.ex. vara så bra vän, man över huvud taget kan, är en bra investering för sin egen del. Det är också att “ge till någon annan”. Och ju mer man ger, desto mer kommer det tillbaka. Jag har aldrig sett det som att man “ger och tar”; för jag brukar säga att man “ger och får”; om det inte är på frivillig basis så är det heller ingen vänskap. Man får aldrig uppleva sig som tvingad. Så fort en vän försöker tvinga in en i ett hörn så är vänskapen egentligen redan över. Jag har gjort mina egna misstag under åren, så jag vet hur det kan bli.

 

 

Jag har kommit en liten bit på vägen, med mitt eget utövande av min musik. Jag har, under året, medverkat i två radiointervjuer i programmet Dagens Demo i Radio Västmanland. De har spelat fem stycken av mina låtar också. Detta är mitt eget musikprojekt, där jag dels skrivit allt material själv, men också programmerat trummor och bas… spelar alla gitarrer, sjunger och har lagt alla körer själv. Det är bara jag! Nu är det dags att göra en The Flash Project Vol. 2. Vi får se hur det går; jag har vissa planer på att skriva för fler musiker den här gången och göra det till en “with friends-platta”, där jag tar med olika musiker på olika låtar. Det kan bli en kul pryl. Det är i alla fall en av visionerna för det kommande året; att fortsätta med min egen musik; och att nyskriva för en ny CD.

Den andra visionen för 2010 är att kliva upp på en scen med det andra bandet; bandet där jag bara sjunger, och spelar tamburin, alltså. Vi håller på och harvar i replokalen, och det låter kanske inte alltid så bra som man skulle önska. Jag tror, och de andra i bandet också, att det beror på att vi inte har några mål just nu, som t.ex. att kunna kliva upp på en scen med kort varsel. Vi behöver ett mål för att skärpa oss ordentligt. Men skaffar vi oss bara ett sådant typ av mål så tror jag att vi fixar det utan bekymmer, för i våra ljusare stunder låter det faktiskt riktigt riktigt bra när vi drar upp volymen och låter sinnena flöda.

 

 

Jag har nu beskrivit tre av mina visioner för det kommande året; en för min personliga utveckling och två rörande min musik. Hur skulle du själv vilja göra? Kommer du att avge något nyårslöfte, eller ska du kanske, precis som jag, våga dig på att följa en bredare vision om hur ditt liv skall gestalta sig under året? Hur skulle en sådan vision se ut? För dig alltså? Berätta gärna för både mig och resten av läsarna. Kanske kan vi inspirera varandra, så som jag själv blev inspirerad till det här med visionerna, av författaren till den här bloggen. Och varför inte egentligen… vi har, kanske alltför många gånger, givit mer eller mindre relevanta, och ofta ganska själviska, löften om bl.a. mat, kroppsform och rökning, varenda nyårsafton. Att istället lova sig själv en bredare hållningsväg till en mer hållbar framtid… tja, om inte annat så kan det inte gärna ge sämre resultat än de gamla nyårslöftena. Jag vågar prova i alla fall.

Jag vill passa på att önska er alla en riktigt bra Nyårsafton. Tag det lugnt i trafiken och drick inte så mycket att du inte kommer ihåg dina nyårsvisioner. Själv tänker jag ta det lugnt. Vi ses igen nästa år; faktiskt redan i morgon, för jag tar inte ledigt från skrivandet förrän på söndag.

Tänd ett ljus i kväll, för alla du saknar, levande personer eller de som redan rest vidare…

 

Gott Nytt År!

 

Jag önskar dig en God fortsättning

 

/Stefan

 

.

Onsdag 30 december 2009

Det är kallt. Det är faktiskt skitkallt. Just nu när jag tittar ut på termometern säger den att det är 22 grader, kallt alltså. Det är faktiskt skitkallt. Nu undrar jag, precis som i går, vart den där utlovade globala uppvärmningen tagit vägen. Jaja, inte mycket jag kan göra åt saken, annat än att kanske skriva en värmande rad, eller två.

Året är snart slut. Och lika bra är det, för det är dags att kasta bort det gamla döende och träda in i ett nytt år. Det gamla var bra. Nu ska det nya bli bättre. Det är i alla fall min filosofi. Jag trodde länge att jag inte hade några bra nyårslöften att ge, ända tills en klok flicka upplyste mig om att det faktiskt är bättre att ha en vision man försöker uppfylla. Jag vet inte hur det kommer att fungera, men jag har visioner för det kommande året.

En av mina visioner är att jag ska avancera framåt som musiker med mitt eget musikprojekt, The Flash Project. Den andra visionen är att komma framåt med bandet jag sjunger med. Det finns ingen anledning att fega. “Fega” är för fegisar! Sätter jag en vision för ögonen så öppnar sig en hel värld med alla saker jag måste ändra på och saker jag måste sträva efter, för att visionen skall kunna gå i uppfyllelse. Det är dock inte ett krav att det hela skall kunna genomföras just under 2010. Det är i alla fall inte målet som är viktigt. Målet är bara själva slutet på visionen. Vägen dit är själva resan. Målet är uppfyllelsen. Resan är äventyret! Och vad vore väl en upplevelse utan äventyr?

 

 

Det var några dagar sedan jag undersökte nyhetsflödet, så jag tänkte passa på att ta pulsen på omvärlden. Jag läste om en rolig pryl. Rena pippin faktiskt, för det handlar om en fågel. Det handlar om fotbollssnubben Wayne Rooney och hans hustru Coleen. De har ganska nyligen fått ett barn; en pojke. Gossebarnet är döpt till Kai Wayne Rooney. I anslutning till förlossningen blev paret inbjudna till Coleens föräldrar, Tony och Colette McLoughlin. De stannade i några veckor.

I huset fanns en papegoja, och som en liten krydda på moset bestämde sig Wayne och Coleen för att försöka lära fågeln att uttala deras barns fullständiga namn, alltså Kai Wayne Rooney. Fågeln fattade genast galloppen och började genast härmas. Till en början tyckte alla att det var jättesött och gulligt med den snackande pippin. Tyvärr har den aldrig gett sig efter det, utan skriker barnets namn hela dagarna, och har också gjort så i snart två månader nu. Fotbollssnubbens svärföräldrar uppges vara mer än lovligt trötta på den lilla skrikande fjäderbollen, som alltså fortfarande skriker barnets namn, med sin gällaste och mest genomträngande röst.

Jag vet inte hur bra minne du har för reklamfilmer och sådana saker, men en sak kommer i alla fall jag ihåg… Klicka här och tag reda på vad jag menar. Det handlar om förnamnet på lillkillen i artikeln… men i ett tidigare sammanhang…

 

 

Nu svämmar tidningarna åter över med rubriker som direkt relaterar trafikolyckor till det rådande väglaget. Jag fattar inte. Jag börjar bli så jävla trött på den där “det-är-halkans-fel-attityden”. När ska folk egentligen fatta att det inte går att köra lika snabbt på vintern, som på sommaren. Vi är mitt i en jävla vargavinter och folk kör som galna, kör åt helvete och sedan skyller allt på väglaget. Med den rådande olycksstatistiken kan man lätt konstatera att ganska många av alla bilister där ute, faktiskt inte borde fått sitt körkort från början.

Så fort det sker en trafikolycka så beror det nästan uteslutande på farten. Om det är en väg med 120 km/h som gräns så tycker många att de inte kört för fort ens om de orsakat en olycka i 115 km/h; inte ens om det snöade, var skithalt och det blåste orkanvindar! Och med en sådan inställning så är det rätt åt dem ifall de kör åt skogen; i alla fall om det är en singelolycka. Bilen är ett dödligt vapen och jag är bara glad då jag läser om de olyckor där förarna inte lyckades blanda in oskyldiga i sitt mordförsök.

Om någon skuttar omkring med en pistol och viftar med den bland folk, t.o.m. med bara en patron i magasinet, så tycker nog de flesta att den galningen skall spärras in. Om någon däremot sätter sig bakom ratten i en bil, som potentiellt är mycket mycket farligare än en pistol, och sedan felar att bedöma hastighet, körförmåga, väglag och ljusförhållanden… eller, för all del, årstid… tja, då är de flesta bara glada ifall han/hon lyckas ta sig hem utan att krocka. Jaja, jag behöver inte fortsätta tjata. Jag antar att min inställning är ganska klar i alla fall. Många s.k. bilförare borde skaka galler för mord eller mordförsök! Så tycker jag i alla fall!

 

 

Nu är det rena rea-cirkusen där ute i landet, och folk blir förmodligen ganska lurade. Jag läste om en av elektronikjättarna som kritiseras hårt för sin reklamkampanj. Det har nämligen visat sig att de höjde priserna på sina TV-apparater den 12 december. Nu går de ut i jättelika reklamkampanjer och påstår sig rea ut sina TV-apparater till särskilt låga priser. I värsta fall kan manövern t.o.m. ge vid hand att du betalar ett högre pris än TV-fan kostade från början, för i vissa fall misstänks reapriset vara en lägre prissänkning än beloppet TV’n ökade med den 12 december.

Tyvärr fungerar alla stora skyltar med luddiga löften om procent och låga priser. Om alla stormarknader nu är så jävla intresserade av att fylla mitt hem med deras produkter… varför ger de inte bort det till mig i så fall? Så fort det finns en prislapp med i bilden så handlar det om att de bara vill ha mina pengar. Ingenting annat!

En annan sak de tjänar jättelika pengar på är deras försäkringar, som de vill pracka på alla kunder. Men faktum är att konsumentköplagen och din vanliga hemförsäkring ger mig ett fullgott skydd. Elektronikjättarnas försäkringar är ofta mer fyllda av en massa “If’s and Don’ts” än din vanliga hemförsäkring. De (de överglada försäljarna med svarta byxor, vit skjorta, Stomatol-leende och den förtroliga sänkta rösten alltså) brukar säga att jag får ett bra skydd mot tillverkningsfel och annat dravel; men sådant reglerar konsumentköplagen också, och den är gratis!

Nej, vad mig anbelangar så får de gärna köra upp sina skitförsäkringar, dit där solen inte lyser!

 

 

Nu är det dags att njuta av denna dag. Det är kallt så in i fåglarna, så jag tänker faktiskt nöja mig med att sitta här, innanför mitt fönster, och titta ut på alla som går omkring och fryser. I och för sig måste jag lämna in tidsredovisningarna till kontoret i dag, men det är en smal sak på kanske tjugo minuter! Det kan jag nog stå ut med!

Ha en bra dag allihopa! Var rädda om dig och låt dig inte frestas att köra för snabbt då du sitter i bilen. Om det är tufft att köra snabbt i det här väglaget så är det alltså tufft att riskera att bli död! Dumt, idiotiskt och onödigt. Det är den som “kommer fram” som skrattar högst!

 

/Stefan, liksom!

 

.

Tisdag 29 december 2009

Jag var berusad i går. Jo, det är faktiskt sant. Jag brukar väldigt sällan hemfalla åt rusdryckers intagande, men i går gjorde jag faktiskt ett undantag. Jag var in på bolaget och köpte en liten flaska whiskey. Jag tog den med mig ner till replokalen, då jag skulle träffa grabbarna i bandet. Vi hade en kväll med underbart musicerande. Två av de andra i bandet hade tänkt samma tanke, så jag slapp vara ensam med min lilla flaska. Det blev ett jäkla bra rep i alla fall och vi glänste ordentligt. Ingen blev full heller, bara jäkligt glada. Inspirationen flödade och det var ganska skönt med lite glykol, så här i den kalla vintern; för det har ju gått och blivit så där jäkla kallt igen. Just nu, kvart över fem på morgonen, är temperaturen mycket svala 16 grader… minus alltså.

Under större delen av min uppväxt har jag hört, och läst, en massa saker om miljön och klimatet. Global uppvärmning, är en av alla saker domedagsprofeterna mässat om. Det har nästan blivit som ett mantra. Men trots den globala uppvärmningen känns det som att jag ska frysa ihjäl när jag går ut. Jag undrar om jag inte är lite glad över den globala uppvärmningen, för hur jävla kallt skulle det annars kunna vara just nu?

En av de saker man sagt om den globala uppvärmningen är att vi, ända här uppe i norden, skulle kunna få smaka på hur det är att ha öknar, hetta och en massa andra värmerelaterade saker. Tja, när det är minus sexton grader, och dessutom spås kunna bli mycket kallare, då vete fan om jag inte hellre skulle vilja smaka på det där andra alternativet. Vart tog den globala uppvärmningen vägen egentligen? Vart är den när man vill ha den… eller i alla fall själva värmen.

Jag har nyss vaknat i soffan och det liksom brusar lite skönt bakom pannbenet. Jag kände fortfarande av whiskeyn när jag satte mig upp. En stor tallrik stekt bacon och broccoli ändrade i alla fall på den saken. Jag skall strax hoppa ner i sängen och göra repris på aktiviteterna i soffan. Tänkte bara passa på att skriva av mig litegrann först.

Jag gillar natten. Den har alltid varit speciell och jag har alltid, från så långt tillbaka jag kan minnas, varit nattaktiv. Jag vet inte vad lockelsen består i, men dagtid sucks! Dagtid är bara den transportsträcka jag måste färdas för att komma till nästa natt. Inspirationen är alltid bättre, efter att solen gått och lagt sig. Det är lugnt och tyst och ingen ringer. Störningsmomenten reduceras till ett minimum och det går att andas, mentalt liksom. Hur funkar du? Är du likadan? Flödar din inspiration också nattetid och får dig att rata nattsömnen… eller är du kvällstrött och behöver dina åtta timmars sömn för att över huvud taget kunna fungera? Alla är så himla olika, och det är samtidigt en trösterik tanke… för om alla var vakna på nätterna så skulle man ju aldrig få vara ifred då. I sådana fall skulle nog alla som söker inspiration få vara aktiva under dagtid istället, då det skulle vara tystare. Hmmm, på sätt och vis låter det som att alla som skapar utifrån sin inspiration är ena lättstörda typer som helst vill vara ifred. Tja, det kanske är så.

Jag kommer ihåg att jag kom hem i går kväll, efter replokalseskapaderna, och drog ett par schyssta glas vin, innan jag lade mig på soffan för att blunda lite med ena ögat. Effekten av viner börjar kännas litegrann, för en liten pannknack är i antågande. Mysigt! Jaja, vill man ha roligt under inflytande av stimulantia så får man också betala priset. Jag är lite känslig för det det där med krökandet; mest på grund av att jag ändå gör det så pass sällan. Det tenderar att kunna bita snabbare och mer ordentligt under de förutsättningarna. Jaja, några stora glas vatten och några timmars vilande på kudden, borde kunna råda bot på detta.

Vinet gjorde i alla fall att planerna, att blunda med ena ögat alltså, grusades i grunden. Jag vaknade upp typ fyra timmar senare och insåg att jag sovit så tungt att jag nästan ramlat genom soffan. Eller det kändes så i alla fall, för det tog en och en halv evighet att komma till sans och komma upp ur soffjäveln igen. Jag vaknade av det som man normalt brukar bli väckt av under sådana rådande omständigheter. Jag var pinknödig! Jaja, resonerade jag, naturens krafter är större än både mig, och det jag druckit, så det var bara att foga sig. Alternativet kändes liksom inte lockande.

Det gjorde verkligen ont i själen att vakna. Jag drömde så jäkla skönt och jag ville verkligen inte vakna. Det var sol och en lagom bris. Jag låg på rygg och dagdrömde mig bort bland molnen på himlen. Det fanns bara ett störningsmoment. Det var ett irriterande ljud av en motorsåg i fjärran. Det lät som om någon kapade träd. Jag försökte ignorera ljudet, men det blev liksom lite mer påtagligt efter hand. Jaja, tänkte jag, men försökte bortse från motorsågen. Jag skådade vidare upp i skyn och drömde mig bort till fjärran äventyr i exotiska länder. Kul va, att jag drömde att jag låg på en äng och dagdrömde? Drömma om att drömma? Men, jaja… vem är jag att ifrågasätta drömmarnas ologiska logik?

Efter ett tag insåg jag att ljudet från motorsågen plötsligt var närmare. Det var verkligen ett störande ljud och inslag i mina ljuva dröm. Plötsligt vaknade jag i alla fall i soffan och det första som slog mig var insikten om att motorsågsljudet var jag själv som orsakat med mina underbara och ljuvliga snarkningar. Förmodligen hade pinknödigheten varit orsaken till att jag vaknade, och snarkningarna från verkligheten blev liksom länkade rakt ner i min dröm. I det läget, tillståndet mellan dröm och vaken… där kan det vara mycket skönt att stanna kvar. Varenda dag, då jag vaknar, försöker jag medvetet att stanna kvar i det där särskilda tillståndet. Det är då jag “gosar kudde”. Ibland kan jag stanna kvar i det där mellantillståndet när jag håller på att somna. Det påminner mig om att det är dags för det nu.

Jag hoppas att din dag belönar dig med allt som tillkommer dig; det du gjort dig förtjänt av. Hoppas att din dag inte blir allt för kall. Var rädd om dig och tag det lugnt i nyårstrafiken. Det är bättre att du är sen… alternativen är inget bra!

Må gott… och god fortsättning!

 

En extra stor kram till Jeanette!

 

/Stefan

 

.

Måndag 28 december 2009

Nu börjar vi hamna bland de sista skälvande dagarna på året. Nyårsaftonen rycker snabbt närmare, och många börjar bli fundersamma och lite mellankoliska över det år, som snart passerat oss. Många sitter och funderar över hur allting varit, och liksom försöker bestämma sig för om det har varit ett bra år eller inte. Det kommer ju ändå ett nytt år strax, och kanske man kan göra det bättre då; bättre än förra året alltså?

Jag vet inte… jag försöker att inte ha sådan ångest över hur någonting såg ut i går. Jag försöker se framåt, så ofta jag orkar i alla fall. Sedan är jag väl som de flesta andra. Jag tvivlar också ibland över en del av de tidigare valen. Kunde jag gjort annorlunda? Kunde jag ha gjort bättre? Kunde jag ha undvikit ditt eller datt? Men oftast landar jag i samma funderarträsk som alltid, för jag tror inte riktigt på att “eftertanken” gör att vi väljer något smartare nästa gång. Det är nog mer på det viset att vi ska göra ett visst antal misstag; kanske t.o.m. ett visst antal misstag per år.

Jag fick detta som kommentar på inlägget om nyårslöften i går:

 

 

Jag ger inga nyårslöften sedan många år tillbaka. Däremot kan jag ibland ha visioner om vad jag kan tänkas göra för att förbättra mitt liv under det kommande året, men det behöver inte ha med årsskiftet att göra. Sådana idéer kan jag få när som helst under året. Varför begränsa sig?

Naturligtvis har kommentatorn alldeles rätt. Ett larvigt nyårslöfte gör ingen skillnad i det större sammanhanget. Att istället lägga sig till med en vision om hur tiden framåt skall te sig, tja, då kan det ju bli en hel del saker man måste ändra på, men då kan man också skapa en ärlig chans att förändra något, lite mer fundamentalt och bestående.

 

 

Det har naturligtvis också kommit mer snö igen. Dessutom var det nästan 16 grader kallt i går morse, då jag vaknade. Det var bara att plocka fram storjackan igen. Fan, det är svårt att veta hur man ska klä sig när temperaturen förändras så mycket, från dag till dag. I dag låg temperaturen, på morgonen, nära nollstrecket igen och den väntar droppa ner till runt femton minusgrader under den kommande natten igen. Som tidigare konstaterat – fluktuerande temperatur. Mycket trist att tacklas med. Varannan-dags-temperatur. Jaja, det är väl bara att gilla läget, för det verkar fantamej inte bli något bättre.

 

 

Nu har jag i alla fall tagit fram en liten bok, som blir startskottet på min vinterläsning. Nu är ju själva julen förbi, så nu väntar inte så många sociala engagemang på ett tag, som hamnar i vägen för ett meningsfullt fritidsutövande. Den första bok jag tagit fram, är en julklapp från min syster. Boken är skriven av Stina Elg och heter “Ett Horn Per Sida”. Det är en bok, full av kåserier. På baksidan finner man denna text:

 

 

I denna bok –“Ett horn per sida”- har Stina samlat ett antal kåserier, bland annat från VLT, Nya Söndags-Nisse Strix, från radioprogrammet “Tänkvärt” i SR Västmanland. Tänkvärt var ordet.

När jag läser kåserierna kommer jag då och då att tänka på min vän och kollega, kåsören Kjell Swanberg, som gick bort för nåt år sedan. Han var också utomordentligt fri från traditionellt logiskt tänkande och han uttryckte sig ofta lika korthugget och absurt, närmast lapidariskt. Vaddå “lapidariskt”? Ja, slå upp det då!

Stina är också påtagligt produktiv. Jag blir trött bara jag tänker på det. Som Birger Sjöberg en gång skrev: “Kåsören måste sex dagar i veckan skriva kåserier – och den sjunde dagen sitta hemma och blöta huvudet i kallt vatten.”

~Hans “Lelle Printer” Dahlman~

Ja, jag tycker att beskrivningen är lockande. Jag kommer att ha mysiga stunder med den här boken, det är jag övertygad om. Vad jag plockar upp för bok härnäst, efter denna, har jag ingen aning om. Brukar du läsa? Läser du mycket? Läser du lite eller inte alls? Böcker, skrifter, tidningar? Själv tycker jag att det är oerhört skönt att fly i tanken ibland. Att stilla och behagligt, eller ruskigt och brutalt, låta mig föras bort till en annan verklighet. Det finns bra och mindra bra böcker, men det är sällan jag har snubblat över en bok som varit direkt dålig. Alltid brukar den ha något korn av relevans över sig. Alla kan ju ändå inte gilla samma böcker, så det är ju skönt att det finns så många olika stilar som det gör. Alltid finns det något för alla.

 

 

Jag har förresten lyckats komma över ett keyboard också. Den skall användas till mitt privata musikutövande, i första hand. På så sätt har jag ingen press på att jag måste bemästra den i en takt som är jobbig att prestera. Jag har fuskat lite med klaviatur tidigare, och jag tror att jag kan lära mig att återskapa det jag tidigare klarade mig på att kunna. Det kan alltid vara vackert med några stråkar i bakgrunden, eller en tjusigt flöjtslinga i refrängen. En sak är i alla fall säker, och det är att nya inslag av nya instrument alltid skapar nya idéer och nya musikaliska eskapader. Det kan vara en mycket välkommen utveckling. Det ger en välbehövlig spark i arselet, om inte annat, för jag tror att jag har lyckats fastna litegrann där jag just nu befinner mig. Jag har ju två projekt igång för stunden. Mitt eget musicerande är den ena delen; den andra är min insats som sångare i det andra bandet. För närvarande ger de mig så oerhört mycket, båda aktiviteterna. Jag hoppas bara att jag inte får snålt om tid att hinna med alltihopa, för däremellan har jag vänner, arbete, familj och mitt eget liv att hinna med.. Men den som har lever, får se.

 

 

I dag ska jag i alla fall arbeta hela dagen. Jag har lite ströpass och kommer att kunna vara hemma lite då och då, under dagen. Det är alltid skönt att komma hem och dra en stor balja kaffe mellan småpassen. Jag slappnar av mycket mer här hemma. Hur gör du själv? Vart slappnar du helst av? Är det hemma? Kanske i bilen? Ett vilorum på arbetet eller kanske vid en sjö, ute i naturen? Förut slappnade jag alltid av allra skönast, och bäst, hemma hos en mycket nära vän i en grannkommun. Tyvärr skapar omständigheterna sina egna flöden i livet, som man sedan måste följa. Man korsar sin väg med en kär vän… för att senare vandra sin egen vandring utom synhåll från varandra. Men jag saknar henne. Jag älskar henne och jag kommer alltid att sakna henne!

 

/Stefan

 

.

Söndag 27 december 2009

Den kom; regerade för ett kort ögonblick, och så försvann den igen. Julen är äntligen överstånden, och lika glad är jag för det. Det var skönt med matorgien och sammankomsten, men så jobbade jag förmiddag OCH eftermiddag också. Julen blev liksom lite inklämd mellan allt annat som måste skötas. Missförstå mig inte, jag älskar att arbeta. Mitt jobb är dessutom det bästa jag haft. Tyvärr fick julen jobbet att kännas lite inklämt också, men det är i alla fall över för den här gången, och det är jag glad över. Nu stundar bara Nyårsaftonen och trettondagshelgen, och sedan är vi ute ur skogen ordentligt. Då stundar bara Påsken, och det är en högtid som jag tycker är skön, ur nästan alla aspekter, utom det som har med kristendomen att göra, för jag är inte kristen på många sätt. I och för sig så passar jag inte i något av de andra facken heller, för jag är inte muslim, jude eller någonting annat heller. Ur den aspekten tar jag traditionerna till att tjäna mer pengar, på grund av storhelgstillägget det medför, och så är det trevligt att kunna hjälpa andra. Det gör alltihopa mycket mer uthärdligt.

Dagen efter julaftonen jobbade jag också. På eftermiddagen var jag bortbjuden till en arbetskamrat. Det var mat, mat och mat! Underbart. Hon hade gjort i ordning en massa fläskfilé och älgkött. Till det serverade hon en underbar rödvinssås och potatisgratäng med massa ost på. Faktum är att jag inte kom på att jag var hungrig igen… förrän typ klockan sju… kvällen efter! Men ska det ätas så är det väl lika bra att gå in för det med känsla och taktik.

Vädret har blivit sämre. I går var det typ nollgradigt när jag drog iväg till arbetsjobbet. Jag hade en sådan känsla i kroppen, att det skulle vräka ner en massa mer snö. När jag var på bjudningen hos min arbetskamrat så började det vräka ner en massa snö. Det blåste riktigt ordentligt också. Riktigt skitväder med andra ord. I morse, när jag, fortfarande mätt alltså, krälade ur sängen så såg jag att det hade vräkt ner typ runt fem centimeter till. Men det är ju inte oväntat.

En del sade, redan under hösten, att de var så evinnerligt trötta på allt regnande, och att de såg fram till vintern. Ja, nu får de sin beskärda del, fast i form av en massa snö istället. Nu har jag hört flera av dem beklaga sig över snön i stället, och att de nu längtar fram till våren. Kul; vad kommer de att prata om, i massor, ifall det blir en regning vår då? Just det… då kommer de att förstöra sommaren också, för jag är tämligen övertygad om att det är deras vädergnällande som upprör vädergudarna… och så får vi alla lida för deras gnällande. Fat det är klart… om man inte gnäller över vädret… vad annat kan man ondgöra sig över då? Vädret är ju det universella ämnet att gnälla över, då det faktiskt drabbar oss alla, oavsett inkomst! Jag har inkomst; och vädret drabbar även mig, så jag gnäller också när det passar mig!

 

 

Som du, observante läsare, kanske ser så bloggar jag, denna gång, på fel veckodag, men det har med att göra att jag faktiskt inte hann med riktigt under julhelgen. Detta är alltså mitt sätt att reparera den skadan. Dessutom är det lite skönt också, att skriva av sig litegrann, så här i slutet av julhelgen. I dag är det ju en helt normal söndag. I morgon är det en helt vanlig vecka igen, även om det är ett helt nytt år på fredag. Hur brukar du göra…? Brukar du avge några löften inför det nya året? Brukar du lova att vara smärt, slim och smidig till badsäsongen? Kanske dags att följa det där löftet om en extra motionsrunda per vecka, eller att verkligen fimpa för gott. Själv brukade jag ge löfte om att inte sluta röka under nästa år heller. Det löftet brukade jag kunna hålla, men inte det heller fungerade i längden. Den 6 januari 2010 har jag nämligen varit rökfri i två år. I påsk, samma år, har jag varit snusfri lika länge. Faktum är att det känns helt underbart bra också. Jag har egentligen inte varit sugen, varken på cigg eller snus sedan jag lade av.

Cigaretterna gav jag upp den dag jag upptäckte att de hade höjt priset på rulltobak, från 85 kr/paket till 140 kr/paket. Jag upplyste tanten i kiosken om att jag inte tänkte köpa andelar i kiosken, men hon hävdade att priset faktiskt bara var för tobaken. Jag lämnade kiosken utan tobaksinköp. Senare, den kvällen, rullade jag min sista cigg av de sista torra flarn och strån som fanns kvar i det sista paketet. Jag rökte den under andakt och sedan lovade jag mig själv att aldrig mer betala pengar för att medvetet förgifta mig. Jag bröt alltså 2007/2008 års nyårslöfte och slutade röka, trots mitt löfte om motsatsen. Men jag har i alla fall aldrig behövt ångra det. Nu undrar jag ju bara vad jag ska ge för nyårslöfte den här gången. Vad tänker du lova?? Jag är genuint intresserad av att veta.

 

 

Nu varnas det för att det kommer att bli kallare igen; mycket kallare. Enligt prognoserna kan det knäppa till och bli ner mot minus trettiostrecket. Den här vintern har varit ganska uppochner hittills. Jag vet fan inte hur jag ska klä mig längre. Det blir olika jackor varenda dag, för temperaturen fluktuerar så pass mycket. Ena dagen kan det vara minus tjugotre grader kallt. Två mognar senare har temperaturen stigit tjugo grader. Då svettas man nästan ihjäl i sin polarjacka. Det är fan inte någon bra idé att bege sig ut i det här kalla utan att först konsultera termometern i alla fall.

Nu skall det alltså bli kallare igen och enligt prognoserna så kommer lägsta temperaturen att kunna bli runt fem grader kallare per dag i flera dagar framåt. På onsdag morgon kan det bli så kallt som minus tjugosex grader. Då gäller det i alla fall att se till att bilarna fungerar och att undvika att krocka, för en bil som stannar kommer att kylas ner ganska snabbt. Så, för Guds skull, var rädda om er där ute; speciellt ni som är på väg hem efter julen. Tag det lugnt, för det är bättre att vara sent hem, än att inte komma fram alls! Du vet dessutom att jag har rätt i det!

 

 

Hur tänker ni fira nyår förresten? Själv arbetsjobbar jag till ganska sent den kvällen. Efter det kommer jag eventuellt att sticka över till en arbetskamrat, men vi får se. Det beror faktiskt lite på temperaturerna också. Det är inget roligt att stolpa omkring på nattakröken, på väg hem sen, om temperaturen kryper ner runt minus trettio grader. Även om jag har en bra polarjacka så hjälper den inte mot kylan mot t.ex. händer, ben och huvud. Ja, jag vet att jag är en jävla gnällspik, men det tar jag som en komplimang! Jag har blivit gammal nog att faktiskt få gnälla lite nu!

Hur som helst önskar jag dig en bra söndag och sedan en bra öppning på nästa vecka; den sista för året. Var rädd om dig och tag det lugnt. I den här kylan är det lättare att man gör sig illa. Så tag hand om dig.

Må dina fienders skägg växa inåt!

 

/Stefan

 

.

Torsdag 24 december 2009 – GOD JUL

Det blir kanske ingen jul i år, trots allt och alla förberedelser. Jag läste det i går på aftonbladets nätupplaga. Tomten har varit på besök i Nashville, och vart han drog efter det, det vet bara han och Gud, för han flydde i en grå bil, oklart vart alltså. Detta var direkt efter att tomten rånat Sun Trust Bank i Nashville. Han klev in på banken, drog en pistol och rånade stället, rätt och slätt. Han var mycket artig och bad alla att hålla sig lugna, samt att vara tysta. Han riktade sedan vapnet mot kassörskan och bad henne, också artigt, att fylla väskan han hade givit henne, med penningar. Med kappsäcken full med pengar så drog han helt enkelt därifrån. Det som talat emot att det var tomten, var väl mest att han inte hade sina renar med sig, utan flydde stället i en grå bil. Det kan ju i och för sig bero på djurrättslagar och regler om att djur inte får arbeta i alltför stark hetta, för det var ju Nashville i alla fall.

Inne på banken, under rånet, hörde flera vittnen konversationen mellan tomten och kassörskan, och tomten uppges ha sagt att han ville ha pengarna i ett särskilt syfte, och det var att betala sina Nissar.

Detta är upprörande för alla som gillar julen, det inser jag ju naturligtvis, men jag fick samtidigt en massa vatten på min ogilla-julen-kvarn. När den främste förespråkaren för julen, mr. Jul himself, kan bete sig på det här sättet… tja, då tror jag faktiskt inte att det spelar någon roll ifall jag gillar julen eller inte. Han tjänade ju inte direkt några pluspoäng med den manövern i alla fall. Kan han ju i och för sig ha misstagit sig på utstyrseln, och istället för sin vanliga tomteluva,  råkat få med sig “rånarluvan” av misstag då han drog till jobbet den morgonen… och så tänkte han att tja… vadfaaan??! Eller???

 

Tomteluva eller rånarluva? Döm själva!

 

 

LIDL ger sig ut i blåsvädret, ännu en gång. Det har, åtskilliga gånger, skrivits en del om det här företaget, och deras sätt att ignorera arbetstidslagar, övertidslagar  fackliga medlemskap och Gud vet allt vad det har varit. De fortsätter i alla fall i storstilad tradition att skapa rubriker, ungefär som de följde det gamla talesättet om att all publicitet är bra publicitet. Den här gången handlar det om en av deras egna anställda, eller egentligen f.d. anställd, för hon är uppsagt p.g.a. arbetsbrist.

Camilla Berg, 27, hade ofta anmärkt på att lastpallar, som varor ligger packade på då de kommer till butiken, ofta är fellastade, med de lätta paketen underst och det tunga högst upp. På så vis kan det bli jäkligt rangligt om flera pallar står ovanpå varandra. Camilla hade jobbat på LIDL i Östersund i två år då olyckan plötsligt var framme. En pall rasade och föll över henne. Hon träffades av den och föll handlöst mot golvet. Några andra anställda hjälpte henne upp på fötter igen, och hon trodde själv att det inte var så farligt, även om det gjorde ganska ont i ryggen. Morgonen efter, då hon vaknade, kunde hon inte röra benen.

På lasarettet konstaterade man att en blödning hade skapat ett högt tryck som klämde mot ryggmärgen. Trycket var så pass stort att Camilla sitter i rullstol sedan dess, oförmögen att röra sina ben. Hon är 75%-sjukskriven och fick mellanskillnadsersättning från Afa, första året. Efter det har Camilla inte fått den ersättningen.

 

 

LIDL, å sin sida, har sagt upp henne p.g.a. arbetsbrist. (Jo, tjenare!!?) De har anmält skadan till försäkringsbolaget, som har betalat ut en ersättning under det första året. LIDL har dock blankt vägrat anmäla händelsen till Arbetsmiljöverket. Arbetsgivaren är skyldig, enligt Arbetsmiljölagen, att lämna en anmälan, om olyckan, enligt Arbetsmiljöverkets kriterier, anses vara allvarlig.

Att någon blivit lam måste väl förifåglarna anses vara allvarligt, eller är det jag som är petig nu? Men detta är inte allt som olyckan förde med sig för Camilla.

Camilla är ensamstående förälder. När hon förlamades ansåg hennes läkare att hon skulle kunna klara sig bra utan assistenter. Då pappan till barnen inte finns med i bilden så blev hon istället av med barnen, då hon inte klarade att ta hand om dem, i sitt tillstånd.

För tillfället bor barnen hemma hos Camilla igen, men ekonomin är svår att få ihop. Utsparkad från LIDL, som alltså inte själva betalat så mycket som en krona till Camilla trots sitt packningsslarv som direkt orsak till olyckan, sittande i rullstol… arbetslös… hur ser hennes utsikter ut??

Kanske det vore på sin plats att börja gynna Coop, ICA och de andra affärerna nu istället? Kanske skulle låta LIDL själva få känna på hur det är att vara utputtad och utfryst så här i juletider! Kanske vi alla skall sprida detta julens budskap och bojkotta LIDL hädanefter?

 

 

I dag är det alltså självaste Julaftonen. Trots rånande tomtar och idiotiska affärskedjor så kanske det blir lite julefrid i alla fall. Jag hoppas verkligen det. Jag tänker fira dagen hemma hos min syster, tillsammans med resten av familjen. Det är den snörikaste julen på ett tag, så lite julkänsla borde det generera i alla fall. Jag skall arbeta ett par skvättar i dag, för sjuka människor behöver hjälp, oavsett vad det är för datum.

Kylan verkar ha vikit något. I går morse var det cirka tjuga grader varmare än ett par dagar tidigare. Dessa fluktuerande temperaturer gör mig nästan tokig, för man vet fan knappt, från dag till dag, hur man skall klä sig. Just i går hann jag bara vakna och springa ur sängen för att klä mig i rallytakt och sedan dra iväg. Jackan jag fick på mig är av ordentlig polarmodell och rejält varm. Just i går skulle jag ut och handla tillsammans med andra, som en del i tjänsten, och det blev en del spring i butiker. Det blev varmt, förjävla varmt. Men det blir så där när vädret är lika stadigt som en irriterad lavin med hormonbesvär. På bara ett par dagar hade temperaturen på morgonen stigit med nästan tjugo grader.

Nu önskar jag dig en riktigt God Jul, trots att Arne Weise inte längre är Farbror Jul i TV-rutan. Jag har faktiskt ingen aning om vem som sitter i TV och presenterar Kalle Ankas jul, och jag bryr mig heller inte om det. Kalle kan jag vara utan. Det där hopklippta dravlet har jag tröttnat på sedan många år. Tänk er bara… “Prisa Gud, här kommer skatteåterbäringen… Mot Sherwoodskogen… och så fick Robin Hood sin älskade Marion till sist…“ ??? Va?? Vart kom hon ifrån?? Om man tittar på det där programmet så blir man ju knäpp. Jag hoppas att vi inte fortsätter tvinga våra barn att se skiten i alla fall. De ska inte behöva lida för att klipprummet hade personalfest den dagen man klippte ihop det där psykedeliska experimentet!

 

Må så gott och Julefrid över dig och ditt hem… men akta dig för Tomten… han är beväpnad!!!

 

God Jul

 

/Stefan

 

.

Onsdag 23 december 2009

Dagen före dopparedagen alltså, och en av de märkligaste personerna i världen har gått ur tiden. Kim Peek har avlidit, endast 58 år gammal. Han blev känd som en av de märkligaste personerna i världen, på grund av sin helt abnorma förmåga att minnas saker. Kan kunde recitera över 14 000 böcker, direkt ur minnet. Han läste en normal boksida på cirka 8 sekunder, och för att göra det enklare, för sig själv i alla fall, så läste han högra boksidan med höger öga och vänstra boksidan med vänster öga. Alltså läste han ett uppslag i taget… eller två sidor samtidigt. Han mindes cirka 98% av allt han någonsin läst eller hört. Han kallades för Supersavant.

Han blev världskändis 1988 då Dustin Hoffman spelade huvudrollen i Rainman, och den karaktären var baserad på just Kim Peek. Han kunde inte konversera som vanliga personer, han kunde inte knyta sina skor, borsta sina tänder eller klä på sig själv. Han sköttes av sina åldriga föräldrar, och mest av sin far, som varenda dag skötte alla rutiner och sedan tillbringade dagarna på biblioteket, så att Kim kunde plöja bok efter bok. Enligt uppgifter avled Kim av en hjärtattack i sitt hem, i söndags.

Visst är det väl märkligt att en person kan få ett sådant kom ihåg, och att det inte bleknar över tid. Hans minne var som raka staplar av precisa fakta. Fan, personligen är jag glad om jag kommer ihåg vad jag käkade till frukost. Och det är klart, jag hittar ju hem varenda dag, så ännu är det ingen fara på taket.

 

 

När såg du en Sinornithosaurus senast? Kanske inte så märkligt ifall du inte vet. Den har varit utdöd i några miljoner år. Det var en dinosaurie som man nyligen hittat fler och belysande fossil av i Kina. Den såg antagligen ut som en Kalkon, fast med långa ben och så vassa gifttänder i munnen. Man har dessutom kunnat se i fossilen att tänderna var försedda med giftrännor och giftproducerande körtlar.

Fan, det kan inte ha varit någon enkel period som dessa ovanliga djur levde. De får ju dagens flodhästar och krokodiler att verka mesiga. Tänk er själva att bli jagad av en skitsnabb fågel, som dessutom är pissed på dig, och den har långa ben för att kunna springa fort… och när den öppnar näbben visar den sylvassa och giftdrypande tänder i gapet? Det är nog inte lika roligt som det verkar. Tänk er… en speedad kalkon som dessutom kan döda dig, och kanske t.o.m. äta upp dig.

Forskarna tycker inte att det är ett dugg underligt med dinosaurier med gifttänder, för sådana har vi ju kvarlevande till dessa dagar. Vi har olika djurarter som har gift i tänderna. Ormar är ett av dessa djur… men ändå verkar vår natur så mycket mildare och mer förlåtande än tiden då dessa vidunder vandrade, eller krälade, på vår jordyta.

Det farligaste djuret vi har kvar, och som fritt beträder jordytan i dag, är människan. Inget djur har förmodligen varit farligare än människan heller. Om vi har konkurens, så mördar vi motståndet och får det att försvinna. Fast det är klart… en speedad kalkon med gifttänder, kan inte heller ha varit någon lek.

 

 

En av de märkligaste nyheter jag hört om på länge kommer från Plymouth i England. Det härjar en rumpluktare där. Nyheterna visar en övervakningsvideo från en livsmedelsbutik, och en kund som först verkar kolla på olika varor, lite ostrukturerat så där, tills man ser vad han egentligen sysslar med. Han böjer sig ideligen ner bakom en kille som är anställd i butiken, och efter ett litet tag ser man att mannen luktar honom i arselet. Ideligen tar han alla chanser att komma så nära som möjligt med sin näsa. Den anställde såg tydligen aldrig vad kunden sysslade med, men bad sin chef att kolla på övervakningskamerorna och vad de möjligtvis hade kunnat spelat in. Vid kontrollen kom det märkliga beteendet fram i dagen.

Polisen anser att det är mycket angeläget att mannen tas fast. Beteendet kan klassas som sexuellt trakasseri och är faktiskt straffbart, för att inte nämna att det är ett riktigt skitbeteende alltså. Under tiden så springer alltså denna skitfixerade snubbe omkring och försöker lägga sin stora näsa i blöt, så att säga.

När jag ser den här nyheten kan jag inte låta bli att minnas vissa personer som jag arbetat tillsammans med, i en tidigare tillvaro, för ganska länge sedan. En del var lugna och coola, och de skötte sig bra, så länge chefen inte kom och irriterades för mycket alltså. Sedan fanns det naturligtvis de som “gick med näsan i chefens arsle” hela dagarna. Vi kallade dem för “brun-näsor”. Det avslöjas ju faktiskt inte om detta kan röra sig om en annan anställd, som bara försöker bruna ner näsan och kanske få bättre position, och lön, på sitt arbete.

 

 

I november vann Marie och Kirby Fontaine från Sagkeeng First Nation i Kanada 340 miljoner kronor på lotto. Nu kämpar paret för att dela med sig av den enorma vinsten. “ – Vi måste hjälpa till, säger paret till CBC”.

Staden ligger nordväst om Winnipeg och det är alltså där det stenrika paret bor. Vinsten var på ofattbara 50 miljoner kanadensiska dollar, alltså runt 340 miljoner svenska kronor. Sedan dess har parets egentliga slit handlat om att göra av med en hel del stålar på ren välgörenhet, och dessutom en personlig sådan. De har köpt allt från nya häftiga prylar och bilar, till släktingar, till ny hockeyutrustning till ett lokalt ishockeylag.

En liten flicka var i en sportaffär, tillsammans med sin mamma. Flickan skulle få nya målvaktsskydd, och de hade plockat ihop en utrustning för runt 4 500 kronor. Men bakom dem i kön stod Kirby Fontaine som betalade hela räkningen. Han sa: ” - Jag heter Kirby Fontaine och jag har vunnit på lotto. Gör det något om jag köper de här skydden till din dotter?”, berättar mamman för CBC News.

Nu verkar paret drabbats av en stor givmildhetsattack angående området “kost” och “skolmat”. Nästa mål för paret är nämligen att förbättra skolmaten i alla kommunala skolor i regionen. Tänk ändå, att det finns sådana här godhjärtade individer kvar i världen.

Vad skulle du själv göra med 340 miljoner kronor? Själv skulle jag dela med mig till släkten i första hand. Efter det skulle jag förmodligen bygga en sjujävla musikstudio. Efter att en betydande del gått till vin, kvinnor och sång så skulle jag förmodligen bara slösa bort resten.

 

Nu är det dags att ta itu med sista dagen före dopparedagen! Hoppas att din jul motsvarar dina förhoppningar.

 

/Stefan

 

.

Tisdag 22 december 2009

Så har det äntligen vänt då. I går var det vintersolståndet. Dygnet då vi har den kortaste dagen, och den längsta natten. Från och med nu så kommer det bara att bli ljusare och ljusare. Nu är det bara att vänta tills efter trettondagen så kommer man att kunna se att det faktiskt har blivit lite längre dagar. Just nu är det ju mörkt, nästan hela tiden. Det är inte kul; inte ens roligt faktiskt.

Gårdagen började med att jag fick sova till efter nio, innan någon brydde sig om att sabotera min morgon, genom att ringa och väcka stackars mig. Det vara bara till att kliva upp när jag ändå hade blivit så bryskt väckt. Klockan elva så ringde de från Radio Västmanland’s program “Dagens Demo”. Jag hade sagt ja till en radiointervju, och nu skulle den alltså bli av. Om du klickar på länken så öppnar den sig i ett separat fönster. När programmet börjar spela så kan du dra knappen åt höger. 8 minuter och 30 sekunder in i programmet är intervjun, och låten kommer direkt efter intervjun. Låten heter “One More Time” och är en hyllning, bl.a. till den kvinna jag då valt att leva tillsammans med för stunden. Jag är en romantisk typ, och jag gillar att skriva om kärlek. Så det så.

Efter intervjun promenerade jag över till en av mina äldsta vänner och drack lite kaffe. Det är alltid lika trevligt att träffa henne, och vi har alltid en himla massa att prata om, men det brukar ju kunna bli så med de äldsta vännerna, de man delar historia med.

Jag tog mig, sent om sider, hem igen och hann precis göra ett par telefonsamtal, innan det var dags att klä sig och, ännu en gång, bege sig ut i detta djupfrysta landskap vi nu lever i. I dag har det snuddat vid cirka tjugo minusgrader. Det är inte heller kul; inte ens roligt heller faktiskt.

Jag skulle sjunga med bandet, och dagen till ära så tappade jag upp en halvlitersflaska med vin, och så satte jag kurs mot replokalen. Där träffade jag de andra killarna i bandet, och så höll vi låda till klockan tio på kvällen. Detta musikprojekt har inget med mitt radioframträdande att göra. Länken, här ovanför, leder alltså till något som har med mitt egna musikprojekt att göra.

I replokalen skramlade vi på med rock, blues och boogie! Efter fyra timmar ansåg vi att det fick vara nog. När jag kom hem fick jag ett fikabesök och sedan var det i alla fall kväll på riktigt. När fikabesöket avtågat så blev det nästan alldeles tyst här hemma, och vore det inte för knattrandet på datortangentbordet, skulle nog tystnaden vara öronbedövande. Nu inväntar jag bara sömntåget, som ska ta mig bort till sömnriket. Det tåget är alltid lika efterlängtat vid den här tiden på dygnet.

 

 

I aftonbladets nätupplaga kunde man i går läsa om hemska upplevelser, helt och hållet orsakad av Färdtjänst! De skrev om personer som kommit för sent till bröllop, folk som blir dåligt bemötta, nedsättande kommentarer från olika chaufförer osv osv. Jag brukar åka lite färdtjänst i mitt tjänsteutövande, då jag jobbar som Personlig Assistent. Men jag tycker att det hela har blivit bättre och bättre. Det var faktiskt värre tidigare. Bilarna var oftare försenade, körde oftare fel, ville oftare ha fel betalning osv osv.

Under de senaste två åren tycker jag att felkällorna blivit färre och att chaufförerna samtidigt blivit gladare och mycket mer tillmötesgående än tidigare. Detta kan i och för sig bero på flera olika saker, men en sak har faktiskt ändrats för oss här. Tidigare åkte jag nästan uteslutande till en väldigt stor stad med mina brukare. Nu har de flesta av dem blivit flyttade till ett annat rehab-centrum i en mindre kommun, och detta innebär att vi alltså oftare åker till en ort som är mycket mindre än den vi tidigare åkte till. Resultatet av detta är att vi åker med fler små åkare, som, precis som stora taxifirmor, också är knutna till “Samtrafik”, som samordnar “Färdtjänst” och “Sjukresor”. Chaufförerna från de mindre taxibolagen är jättetrevliga och man kan kanske tycka att de ofta är trevligare än de chaufförer som kommer från större orter.

Visst händer det fortfarande att taxikillarna kan komma lite sent, då och då, men inte som det var tidigare. Då var det sällan någon av “bilarna” kom i tid. Min personliga åsikt är HEJA SAMTRAFIK, FÄRDTJÄNST och SJUKRESOR! Jag tycker att ni gör ett underbart arbete; i alla fall det jag ser av det hela.

 

 

De skriver också om vädret för veckan, och man säger att det kommer att komma mycket mer snö. Jag som inte ens gillar vintern. Jag förstår verkligen inte detta, därför att man, för några år sedan, kom med riktiga domedagsscenarion, där de sade att våra miljöförstöringar skulle leda till förändringar i klimatet, bland annat att vi skulle få tropiskt väder och palmer här uppe i norr, ungefär som om detta skulle vara en dålig sak?

Hur det nu har blivit så tycker jag att vintrarna verkar bli både kallare och mer snörika, än tidigare. Fan, jag som verkligen såg fram mot att få stanna i vårt underbara land, och samtidigt kunna dricka sprit ur urholkade frukter, på en varm soldränkt badstrand under julen. Tänk dig själv, att under julveckan i december, kunna ligga i den vita strandsanden och bättra på solbrännan… i Mellansverige??! Hur coolt skulle inte det vara?? Inte skulle jag lida i alla fall, ifall vädret skulle bli lite snällare här uppe.

Allt siande om det skruvade vädret handlade om den globala uppvärmningen, men det ser ut som att de flesta klimatforskares teorier inte håller längre. Vårt teoretiska tropiska klimat, med värme, palmer och en massa kröka på vita badstränder, verkar långt borta; i alla fall om man tittar ut och ser hur det nuvarande vädret ser ut.

 

 

Nähäpp gott folk. Nu är det dags att hitta på något vettigt att göra av den här dagen också. Vi får väl se hur insnöat det ser ut sig och verkar. I den här regionen skulle väl huvuddelen av ovädret kunna komma oss till del, fram under ons/tors någon gång. Det innebär att alla som sysslar med att röja snö, kommer att ha ganska fullt upp under någon, eller ett par, dagar. Med lite tur kommer det i alla fall att föra med sig en hel del helg-OB för dem i alla fall.

Ha en bra dag, gott folk, och må dina fienders skägg växa inåt!

 

/Stefan

 

P.S. Jag läste ett kul inlägg med roliga ordspråk! D.S.

 

 

.